Att drömma sig genom livet

Okey, detta kan bli ett deppigt inlägg, bara för att varna er.
(Jag är inte deprimerad mer, men kan fortfarande vara trött på mitt liv)

Jag känner att jag inte vill leva det liv jag lever. Vill inte bo i min lägenhet för utan trädgård blir jag kvävd. Vill inte bo i Landskrona stad för jag dör lite varje gång jag bara ser asfalt var jag än går. Jag är och har aldrig varit en stadsmänniska. Jag är född att bo ute på landet eller i en skog och vara omringad av alla möjliga sorters djur. Hade jag kunnat hade jag sålt allt jag äger och flyttat till en mysig stuga med tillhörande stall och lite land, helst i Storbritannien. Blir så deprimerad över att jag inte bara kan ta mig i kragen att göra det. Bara sticka och aldrig komma tillbaka. Bara sitta vid min stuga och njuta av friheten. Inga måsten och krav. Bara jag och naturen.

Jag hatar att filmer bara är just filmer. Att det som finns i filmerna aldrig kommer finnas på riktigt. Att aldrig kunna flyga själv, att aldrig kunna andas under vatten, att aldrig kunna trolla, att aldrig kunna få se skogsväsen.
När jag ser på fantasyserier och filmer, typ vampire diaries, true blood, Sagan om ringen, Harry Potter osv, blir jag ledsen att inget av det som finns där finns på riktigt. Jag är uppriktigt ledsen över att det inte finns vampyrer, varulvar eller hippogryphs bland oss.

Lite ledsen är jag faktiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0